Jag vaknade och var på ett väldigt gott humör! Äntligen fredag liksom! Några timmar på jobbet sen har jag ledig helg och jag såg framemot att åka hem till mamma och pappa, prata om allt som hänt på senaste, äta en bit mat och kolla på idol. Allt gick bra och jag var glad. Ända tills sista minuterna innan jag skulle gå hem. Det var ungefär upp som en sol och ner som en pannkaka. Jag gick därifrån och var så sjukt förbannad och frustrerad att tårarna rann. Jag lär mig verkligen något nytt varje dag och jag märker för varje år i vuxenlivet blir jag klokare. Jag har mina åsikter och mina gränser för vad som är okej och inte, både mot mig själv och andra och det skrämmer mig verkligen när jag så sakta märket hur jävla löjligt det "seriösa vuxenlivet" kan vara. I mina ögon är det ett jävla hittepå och i de flesta fall en jävla dubbelmoral. Jag har i alla fall lärt mig att jag hatar översittare, falskhet och dålig självkänsla. Men det värsta jag nog ändå vet är fegisar. Jag är ingen fegis innerst inne och jag hoppas verkligen att jag kommer lära mig att våga ju äldre jag blir. För innerst inne känner jag att det får bära eller brista bara jag eller andra inte mår dåligt eller behandlad illa. Man lever bara en gång och då bör man ta vara på det som faktiskt är viktigt och betyder något.