Alltid när jag är ledsen, arg eller förbannad så är det något inom mig som vill till havet. Jag bara måste dit! Jag vet inte vad det beror på men det har kommit nu när jag blivit äldre. Mycket av det tror jag beror på trygghet. Jag är uppvuxen med havsliv och när jag väl får känna de friska vindarna är det enda gången jag känner mig fri. Att fara fram på vågorna och ibland vaggas till sömns av dem är en del av min uppväxt. Jag har alltid älskat vatten trots att den höll på att ta mitt liv när jag var liten. Vatten och hav är både respekt, minnen och frihet för mig.