Från extremt bra till extremt jävla dåligt, det är där mitt humör legat idag. Ens sekunden är allt underbart och det löser sig tills något går emot mig och jag kan inte tänks bort smärtan. Då rasar allt, jag fattar inte hur jag orkar och jag vill bara gråta. Allt känns så hopplöst och jag undrar om jag ska få leva såhär nu resten av mitt liv. Jag existerar bara just nu, försöker klara av varje dag som är en motgång och en rent helvete. Resten skiter jag i. Men det börjar på riktigt ta emot att vara stark nu. Jag kan snart inte hålla hoppet uppe då livet i säg inte går att njuta av pga detta. Jag känner att tiden bars rusar förbi, jag vet inte vad det kommer hända med mig, hur jag ska ta tag i det eller vad det är för fel på mig. Just då vill jag inte finnas. Då vill jag bara lägga mig ner och ge upp, ligga som ett koli och inte tänka en enda tanke eller låta något komma åt mig.