Kära dagbok...

Ibland går bara luften ur mig och jag orkar inte någonting. Inget att se framemot och inget är kul. Bara en ständig oro i kroppen. Det känns bara kämpigt just nu och jag vet inte varför egentligen. Vad har jag att vara ledsen över? Ingenting! Jag hittar inget men ändå kan luften bara gå ur en ibland. Befinner mig också i något slags mönster min kropp inte mår bra av. Den säger ifrån och det skiter jag i hela tiden, är så upptagen med att vara duktig hela tiden och att tänka. Jag hoppas att det bara är sömn som saknas och inget annat. Men det jag egentligen kanske känner för just nu är att sova flera dagar i sträck, inte kunna tänka eller stänga in mig i ett rum mycket länge för att vara ensam.

Bara tankar i ett mycket mörkt februari....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback