Orosmorgonen

Jag vaknade redan för en timme sedan. Det var något som störde mig och den där klumpen i magen påminde mig om vad. Det är egentligen inget att oroa sig för men tanken på det gör mig nervös och jag vet inte vad jag ska säga, hur jag ska förklara. Jag vill bara att det ska vara över.

Jag ligger vaken i sängen och bara väntar. Klumpen i magen är kvar och jag försöker att samla tankarna. Jag är så trött att jag knappt vet vart jag är men sova känns svårt. Den där ständiga oron, ska den få ett slut nu?
Ska jag bli normal och kunna leva som andra nu?

Många tankar och många frågor men det största är om någon verkligen kommer förstå mig och ta mig på allvar. Jag vill bara ha detta över och om några timmar så är det de och jag kommer kunna slappna av och njuta av min lediga dag.

Att sluta tänka är svårt men att sluta oroa sig är ännu svårare.

Jag måste försöka sova!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback