Fucking skitliv!

I ett år har jag varit konstant sjuk. Det har varit influensan, svinkoppor, förkylningar från helvetet, urinvägsinfektion, magproblem hit och dit och mitt i all även ett fall då jag skadade knät. Ovanpå allt har jag fått mer ansvar på jobbet än någonsin och jobbat vansinnigt mycket och aldrig riktigt hunnit återhämta mig från sjukdomarna. En massa stress och några peniccellin kurer på det har inte gjort det bättre. 

Nu har jag fått nog. Min kropp är helt nerbruten och den bara skriker nej. Har smärtor hela tiden överallt. Huvudet värker, magen värker, jag mår illa och hur mycket jag än sover är jag som en levande zombie. Som inte det vore nog kom halsont nu på eftermiddagen och jag börjar känna mig riktigt dålig. Huvudet värker och jag är varm. Fan! Jag orkar inte vara sjuk mer! Det värsta är att jag har en lång dag på jobbet imorgon. Det trycker på bröstet av all stress och det är så jävla jobbigt, Jag vill bara lägga mig ner och skita i allt för jag orkar inte mer, jag hinner aldrig varva ner och jag minns inte senast jag mådde bra. Jag vet inte hur jag ska göra, vad som är bäst eller vad jag behöver. Jag vill bara skrika och jag bara gråter hela tiden. Stress, press och oro. Det är hemskt och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag har jobbat otroligt mycket nu i flera månader och det bara trappas upp. Jag har inte hunnit med något annat än att jobba på senaste. När jag kommer hem är jag slutkörd och det är bara äta och sova för att orka med en ny dag. Mina intressen har jag inte hunnit med. Jag har inte tränat på jättelänge osv. Bara det får mig att må dåligt.

Utanpå försöker jag le och vara glad för jag måste men på insidan skriker jag och vill bara lägga mig ner på marken. Jag är så svag att jag inte ens orkar öppna en flaska och jag är så trött att jag somnar så fort jag kommer hem från jobbet. Jag bara gråter de stunder när jag orkar hålla mig vaken.

Fan, fan, fan vad jag inte vill må såhär. Jag vill inte ha någon press och ingen stress. Inget är värt om kroppen inte mår bra. Jag vill må bra och jag vill visa vad jag kan. Jag bryts bara ner mer och mer. Jag vill prestera, ta den chansen jag har fått och jag kämpar även fast kroppen skriker nej.

Hjälp!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback