Igår tyckte jag att det var bättre och att jag klarade jobb från 9 till 18 utan större problem tyckte jag var ett bevis på att det verkligen var bättre. Men på vägen hem i bilen så kom fruktansvärda smärtor i bröstet och upp i strupen igen och jag kunde inte ens hålla huvudet upprätt. Jag lyckades ta mig hem och när jag kom in genom dörren var jag helt färdig. Rösten var svag, jag hade ont och mådde fruktansvärt illa. Fick sätta mig ner för jag orkade inte stå upp. Vilade en stund och mådde lite bättre igen. Men bara för en kort stund. Illamåendet blev värre och jag mådde inte alls bra. Tog en hel hög med tabletter och gick och la mig. Mådde så illa att jag trodde jag skulle kräkas. Tillslut somnade jag och trodde någonstans att det skulle försvinna igen om jag sov.

Vid 7 i morse vaknade jag och mådde lika illa, var helt ut och in i magen och kände hur smärtorna/spänningarna i halsen var kvar. Jag insåg att jag inte kunde gå till jobbet så med svansen mellan benen fick jag ringa och sjukanmäla mig igen.

Ligger nu i sängen med den ständiga ångesten att inte vara på jobbet, ett illamående som gör att jag bara vill sova och en smärta i halsen som gör att jag bara vill dö. Jag orkar inte med detta mer. Varför blir det inte bättre?? Och varför just nu när jag har så mycket viktigt och roligt i livet.

Detta är något av det jobbigaste jag har varit med om. Och jag önskar så att denna perioden i mitt liv ska vara över för all tid. Det värsta är att jag börjar tro att detta bara är början till ett rent helvete. Och jag vet inte vad som väntar mig. Jag är så rädd!

Jag vet inte vad jag ska göra nu. Jag vill bara gråta och ge upp. Om detta går över så ska jag älska livet mer än något annat och aldrig mer gnälla om alla de skitsaker som jag tycker gör livet surt.

Gå över, snälla gå över!