Känner mig helt klart på bättringsvägen men ännu vågar jag inte hoppas. Har tittat på idol och kramat om min älskade så mycket jag kunnat hela kvällen. Han är så underbar som orkar med mig och mina konstiga sjukdomar.

Det har varit en lång dag av oro, förtvivlan, smärta och illamående. Känner hopp i alla fall och när detta är över på riktigt är jag så sugen på livet till max. Jag kommer njuta av varenda sekund jag får må bra och uppskatta allt jag har! Det är så det känns.

Jag hoppas verkligen på att jag vaknar och känner mig pigg och ännu bättre imorgon.

Nu ska jag åter igen bädda ner mig i sängen och drömma mig in i sex and the city livet!