Det bara kon igår, det där illamåendet. Ändå var jag ledig. Och då ska jag ju alltid pressa kroppen till max för jag ska hinna med så mycket. Istället hade jag kanske bara behövt ligga ner och vila hela dagen. 

Känner mig fortfarande yrvaken och helt fallfärdig. Det är fredag och såklart ska jag jobba tills ikväll. Jag vill hem och sova! Istället så får jag trycka i mig tabletter och bara lee:

- Jag mår så bra!

Eller inte! 3,5 timme kvar! Snälla gå fort, snälla klara av utan att falla. Jag vill bara hem och vila för imorgon väntar ännu en jobbdag. 

Usch, vad jag bara vill att sådana här dagar ska försvinna!