Jag vet att hälsan kommer först men jag kan inte låta bli att oroa mig för allt det som jag har framför mig. Jag ställer till det på jobbet, både för mig själv och andra. Jag kommer missa roliga tillfällen som jag sätt framemot och så ligger det en bokad resa framför mig om nästan exakt en månad. Hur ska det bli med den?

Illamåendet har varit så hemskt hela dagen att jag inte orkat resa mig upp från soffan. Jag har försökt att bedöva med filmer och serier. Bara för att tänka på något annat. Sedan blev bara smärtan i halsen och bröstet värre och värre. Och jag kunde inte ens sitta upp, ville bara vika mig dubbel. Tårarna rann och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Tänk er att musklerna spänner sig så mycket att det känns som att det är på gränsen att den dras isär, illamående och smärta från halsen ner till bröstet. Som nackspärr fast i halsen. Min sambo fick köpa värktabletter så fort han kom hem och jag ringde ett samtal för att försöka få komma till akuten men de sa att jag skulle ringa igen imorgon.

Nu har det även börjat göra ont när jag sväljer och smärtan i halsen är hemsk. Mår illa och känner att inget kan hjälpa mig. Jag måste ringa igen imorgon till en läkare för jag orkar inte leva med detta! Jag står inte ut. Men jag vet att man måste stå på sig i sjukvården för att få någon hjälp och det är svårt när man är blyg som jag. Jag är rädd att de kommer avisa mig direkt när jag ringer imorgon eller skicka hem mig igen med yttligare några meningslösa tabletter. Jag skriker på hjälp inuti men har svårt att få ut det till dem som behöver höra det och tillslut så kanske jag inte riktigt talar om hur ont jag har. Bara för att jag inte vill vara till besvär.

Jag kan inte ens sitta upp just nu för jag har så ont, en smärta man inte kam beskriva. Jag är så trött men mår så illa att jag inte kan slappna av.

Hur dåligt jag än mår så måste jag orka fajtas om jag över huvud taget ska få ett slut på detta. Måste vara stark!