Träningen har ej gått som tänkt då jobbet har varit ett stort hinder. Jag vet att det egentligen inte är något att skylla på men med mina stessproblem måste jag tänka på vad jag gör. Även fast jag är stolt över att jag klarade mig från godis så har det inte hänt ett skit kroppsmässigt. Vågen står på samma och jag är så besviken. Ångesten och paniken är tillbaka när det gäller mitt kroppsideal och jag mår verkligen inte bra av det jag ser i spegeln. Jag har varit där förr så känslorna är bekanta. Jag måste försöka vända det där till vilja och pepp istället även fast jag egentligen bara vill gråta. Jag klarar inte av att se fett på min mage, att ha kärlekshandtag och dallrande ben även fast jag vet att min sambo säger att jag är fin som jag är. Min rädsla att inte fixa mitt mål är fortfarande där, att inte vilja visa sig i bikini eller en tight klänning. 

Det är så mina tankar går just nu och det är en ständig press. Jag hatar kroppsideal och utseende fixering. Det kan skada en människa så otroligt och tyvärr blir den inte mindre pressande i dagens samhälle. Jag har en vilja, att nå mitt mål men jag har en ännu starkare dröm och den är att tycka om mig själv och. Hur jag ser ut. Men just det är så mycket svårare än vad man kan tro...