Hemsk dag!
Smärtan kom tillbaka inatt och imorse. Jag bestämde mig för att kolla upp det. Så jag ordnade allt, ringde min chef, ringde sjukhuset, åkte till jobbet och öppnade innan jag begav mig in till akuten i hopp om att vara tillbaka på jobbet mycket snart. Tänk vad fel jag hade. Sex timmar senare kunde jag lämna akuten, inte mycket klokare och en aning irriterad. Att få sitta och vänta alla dessa timmar för att få träffa en vimsig och stressad läkare som inte kan ge några direkta svar, bli flyttad runt i alla rum för att man är i vägen för att slutligen inte få några klara besked. Det enda de sa var en infektion som irriterar urinröret.
Med endast en banan och en fralla i magen på hela dagen så skyndade jag mig tillbaka till jobbet för att stänga. Som tur var så gjorde mamma mig sällskap. Vilket jag har jäkligt dåligt samvete för. Jag har velat gråta hela dagen av trötthet, frustration och smärta. Men nu, väl hemma så är jag bara tom i huvudet. Jag satte mig bara på en stol vid fönstret och tittade ut. Jag orkade inte må dåligt, ha ångest över att jag bara är sjuk och kaos hela tiden.
Jag har tagit en lång dusch och nu vill jag bara glömma denna dagen så snabbt som möjligt. Helst låtsas som det inte hänt. Jag vill gå till jobbet som vanligt och även fast jag kommer ha smärta vill jag inte att det ska påverka mig. Läkarna trodde att det kommer gå över av sig själv men att det kunde ta tid. Jag har nog aldrig önskat något mer i hela mitt liv än just nu att jag ska bli bra eller i alla fall se förbättring.
Kommentarer
Trackback