The pain is killing me
Känner att jag behöver skriva av mig lite....
Jag hatar verkligen perioder i livet då man har ont, känner oro och det inre blir till det bättre. Jag kan inte fatta att läkarna inte hittade något. Jag har lika ont fortfarande, i nedre delen av magen. Det kommer mest på kvällen och morgonen då jag ligger ner. Magen är helt svullen, jag har ont i ryggen och mår illa. Har mått såhär i en vecka nu utan en enda liten bättring. Usch, jag känner mig skitledsen och vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag menar läkarna hittade ju inget så vad ska jag göra om det blir värre eller bara är som nu!? Humöret är inte på topp av detta. Ska jobba min tredje långdag idag och jag känner mig inte alls pepp. Vill bara vara hemma och vila. Dessutom är det Valborg och min födelsedag imorgon. Dessa dagar brukar jag tycks om men nu känns allt piss. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Försöker vara glad utåt och inte låtsas om smärtan men så fort jag blir ensam så rinner tårarna. Inget känns bra och allt känns hopplöst.
Ska försöka vila en stund till nu innan jag stiget upp för att dra till jobbet. Jag har ingen aning vad som kommer hända nu men jag vet ju vad den bästa födelsedagspresenten hade varit...
Kommentarer
Jag hatar verkligen perioder i livet då man har ont, känner oro och det inre blir till det bättre. Jag kan inte fatta att läkarna inte hittade något. Jag har lika ont fortfarande, i nedre delen av magen. Det kommer mest på kvällen och morgonen då jag ligger ner. Magen är helt svullen, jag har ont i ryggen och mår illa. Har mått såhär i en vecka nu utan en enda liten bättring. Usch, jag känner mig skitledsen och vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag menar läkarna hittade ju inget så vad ska jag göra om det blir värre eller bara är som nu!? Humöret är inte på topp av detta. Ska jobba min tredje långdag idag och jag känner mig inte alls pepp. Vill bara vara hemma och vila. Dessutom är det Valborg och min födelsedag imorgon. Dessa dagar brukar jag tycks om men nu känns allt piss. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Försöker vara glad utåt och inte låtsas om smärtan men så fort jag blir ensam så rinner tårarna. Inget känns bra och allt känns hopplöst.
Ska försöka vila en stund till nu innan jag stiget upp för att dra till jobbet. Jag har ingen aning vad som kommer hända nu men jag vet ju vad den bästa födelsedagspresenten hade varit...
Trackback