Det tröstar mig...
Jag har verkligen så många tankar och känslor i kroppen just nu. De går så himla upp och ner. Den här veckan har än så länge varit riktigt jävlig och jag har ork till 0 just nu. Dessutom vet jag att den kommer bli värre och jag får en sådan ångest. Jag vet inte vad som är på g men det är något. Kanske håller jag på att bli sjuk eller så spelar hormonerna mig ett spratt. Eller så håller något annat på att hända men det tillåter jag mig själv att inte ens tänka på. Men smärtan i halsen/bröstet gör mig så orolig att jag bara vill gråta.
Mest av allt så är jag sur på mig själv för att jag Bill så mycket men bara skiter i det och gräver ner mig istället , ger upp all och tänker att det är kört. Jag vill komma i mitt livs form inför sommaren och jag försöker inte ens!? Därför känner jag mig bara skamsen.
Jag vill inte ge upp, jag vill inte lägga mig ner igen och bli sparkad på och jag vill för allt i världen inte må som jag gjorde för några veckor sedan. Jag trodde på riktigt för två veckor sedan att det var över, jag mådde så jävla bra. Nu tror jag att jag snart är där igen. Fy fan, vad ska jag göra. Jag är så rädd. Jag orkar inte igen. Innerst inne vill jag bara njuta av livet och ha förbannat roligt.
Nej! Jag vill inte gräva ner mig i detta igen. Jag vägrar!! Jag måste vara stark och kämpa mig upp igen! Jag ska fan fixa detta!!!
Ikväll hittade jag lyckan i några bitar choklad. Det var min tröst.
Kommentarer
Trackback