Ord kan nog inte beskriva vad denna lilla varelse gör för mig! I den tråkiga vardagen så möter han mig och mitt dåliga humör innanför dörren med sitt glada viftande på svansen. Han är alltid glad att se mig och vill mig alltid väl. Om jag mår dåligt tröstar han mig och om jag är glad så glädjas han med mig. 

Jag är fick lite arg på mig själv, att det vuxna livet med alla måsten har tagit över det senaste 1,5 året. Han finns alltid där det vet jag men han uppmärksammas inte. Nej, inte leka nu, matte trött. Mitt dåliga humör har han också fått ta 1000 gånger. Han blir alltid så rädd och kryper ihop när jag kommer instormande genom dörren efter en dålig dag på jobbet. Och inte är det hans fel. Istället borde jag bara vara tyst och titta på hans glada sinne så att jag själv blir glad. 

Jag har aldrig träffat en hund med ett sådant gott hjärta, som vill alla så väl. I augusti fyller han 3 år men det känns som han varit med mig hela livet. På min semester ska vi hänga en massa och göra hur mycket kul som helst då jag vill visa att han är lika mycket värd som han tycker jag är. 

Han är och kommer alltid vara min bästis, i glädje och sorg.