Det går så jävla trögt nu för min del! När jag satt där på gymmet för några veckor sedan och tänkte, det är nu eller aldrig, detta är min chans! Det var mitt löfte till mig själv att ja skulle fixa att nå den kropp jag alltid velat. Jag har fortfarande känslan kvar. Jag ska klara det, vad som än händer! 

Men efter några veckor med hyfsad mat, skippat godis någon helg här och där och försökt träna så mycket jag kunnat i veckorna så står jag på precis samma ställe som när jag började. Men det känns till och med som det gått bakåt. Känner sådan jävla komplex för mina former som bara har ändrat sig efter sommaren. Jo, man blir äldre och det är just det som syns på mig nu. Att jag inte längre kan äta vad jag vill utan att det syns, som förr det är jag inte van vid. Jag hittar helt enkelt inte mig själv i detta. Maten jag ska äta blir enformig och ibland dålig bara för att jag inte vet vad fan jag ska äta eller hur jag ska äta, träningsrutinerna blir helt oregelbundna pga jag jobbar alla dagar ena veckan och sedan bara två nästa. Sedan är det ju också så att min sköldkörtel har krånglat i ett år(fast jag inte fick veta att detta var felet förens om någon månad sedan). Jag äter mediciner och mår nu ganska bra men jag har mycket att jobba med fortfarande. Eftersom den är överproduktiv så har jag väldigt lätt att komma upp i varv och inte kunna komma ner igen. Det kan ibland ta dagar innan jag hittar ett lugn. Detta gör att jag verkligen måste lyssna på kroppen och välja mina tillfällen rätt. 

Jag känner att jag fortfarande vill så satans mycket men jag behöver liksom komma underfund med det hela, hur jag ska lägga upp träningen, få inspiration till maten(vet ni någon träningsbloggen/matblogg med bra mat, skriv!!), veta hur jag ska göra med godis och hitta ett tempo som inte får mig alldeles för aktiv så att jag inte kan slappna av. Detta ska jag klura ut, ta tag i. Och jag vill inget hellre än hitta det! 

Jag ska fan fixa detta, jag vill inte svika mig själv denna gången. Jag ska inte göra det!!!