Duktighetskänslan eller ångestkänslan?
Det känns som att jag skriver alldeles för många inlägg med rubriken "nya mål" och "dags att ta tag i livet" men det är den tragiska sanningen. Ingen mening all låtsas som att inget hände liksom. Veckan började ju så bra med bra kost och mycket träning och så kom helgen som jag hade strukturerar upp med träning och kost men gud som det trasslade till sig och allt slutade som vanligt med att "jag är värd detta efter allt trassel" och det slank ner både skräpmat, glass, popcorn, kakor och choklad. Ingen nyttig helg med andra ord och nu står jag är igen, måndag morgon, har ångest och tänker för 100:e gången att nu ska jag skärpa mig! Tror jag på mig själv och mina egna ord? Nej, snart inte om jag ska vara ärlig. Jag är så trött på mig själv, inte glad när jag tittar på min figur i spegeln och tänker vad det kunde ha varit om jag inte gjort si och inte gjort så. Men gjort är gjort. Det är mina val, ingen annans så jag får stå för konsekvenserna. Det är levels hårda lära.
Det är 2,5 månad kvar till det är officielt sommar och det börjar brinna i knutarna. Så som det inte skulle bli. Jag står helt stilla på alla plan och jag känner att bikini kroppen bara försvinner längre och längre ifrån. Det bränns liksom inte ens! Tänker jag ge upp? Nej! Tänker jag att det redan är försent? Nej! Tänker jag att allt är meningslöst nu? Nej! Aldrig! Jag älskar träning för mycket och jag är för envis för att ge mig även fast jag är bitter på mina val. Nu hoppas jag få lite flyt, struktur och karaktär. Jag är inte på det klara hur jag ska ge fan i godis och sötsaker men det ska nog gå. Det endra jag vet är att jag vill känna den där duktighetskänsan istället för ångestkänslan.
Kommentarer
Trackback